Samråd mellan begravningsombud och revisor – tystnadsplikt

Företrädare för Revisorsnämnden (RN) har besvarat frågeställningen om revisors tystnadsplikt vid samrådsskyldigheten mellan begravningsombud och kvalificerade revisorer. Sammanfattningsvis framhålls följande.

Kraven på revisorers tystnadsplikt bygger på att revisorn som huvudregel inte får röja uppgifter som han eller hon fått i sin yrkesutövning. Tystnadsplikten gäller dock inte om lämnande av uppgifter inte är obehörigt vilket bl a avgränsas av rapporteringsskyldigheten i revisionslagens regler om revisionsberättelen.
Av begravningslagen (1990:1144) framgår att ett begravningsombud har rätt att få tillgång till samtliga handlingar som rör begravningsverksamheten (10 kap. 3 §). Redan i denna regel ligger en begränsning i den möjlighet som revisorn har att lämna upplysningar. En annan begränsning ligger i att det av begravningsförordningen (1990:1147) följer att samrådsskyldigheten är begränsad till frågor som rör huvudmannens årsredovisning och kravet på särredovisning av intäkter och kostnader (49 §).
De ovan nämnda reglerna innebär följande. Revisors tystnadsplikt hindrar i och för sig inte att en kvalificerad revisor lämnar information till begravningsombuden om vad de funnit vid revisionen vad gäller begravningsverksamhet som huvudmannen bedriver. Upplysningar som inte direkt eller indirekt rör begravningsverksamheten kan dock inte lämnas med stöd av aktuella bestämmelser. Vidare förefaller finnas en begränsning i att informationsskyldigheten enligt begravningsförordningen endast omfattar redovisningsfrågor. Detta innebär att den ovillkorade upplysningsskyldigheten inte omfattar resultatet av t.ex. förvaltningsrevisionen i de delar som inte har direkt betydelse för redovisningen av begravningsverksamheten.
Skyldigheten att kommunicera som följer av begravningsförordningen innebär att en revisor kommer att kommunicera resultatet av sin revision till en person/funktion utanför församlingen. Frågan är därför om det är möjligt att fullgöra skyldigheten att kommunicera innan revisionen är avslutad och revisionsberättelsen lämnats. En sådan kommunikation skulle kunna utgöra ett hot mot revisionen om revisorn efter kommunikationen får reda på omständigheter som borde föranlett ett annat ställningstagande än det som kommunicerats med begravningsombudet. Det finns dock goda skäl för att kommunikation sker innan revisionsberättelsen avgetts. Revisorn ska i sådant fall ha färdigställt alla moment i revisionen som behövs för att kunna avge revisionsberättelsen inklusive uppdragsanknuten kvalitetskontroll i de fall detta krävs.

EÅJ 2014-11-18 rev. GW 2015-01-09